Snart 16 månader och går inte än, nej min Minikorv är allt bra seg med det här. Det är över en månad sen hon tog sina första steg och sen har det bara tagit stopp. Hon vägrar.
Hon är väldigt stabil ändå, hon kan gå i sidled och baklänges men hon vågar inte. Direkt det har vinglat till lite så blir hon ledsen och sätter sig ner istället och börjar krypa.

Men nu har någonting börjat lossna,  igår tog hon några steg helt själv utan att jag sa något åt henne. Hon bara stod där på golvet så jag filmade lite.

Inte mycket men det är på gång!
Tidigare idag ställde hon sig upp och gick iväg, jag satt där med chockad min och bara tittade på. Det är så roligt!

Ja här sitter jag och ammar, med en hand i örat. Som vanligt. Lova myser med öron. Det är hennes absoluta favorit, när det behövs tanka lite närhet hoppar hon upp i famnen och börjar peta på ens öra.
Sjukt gosigt men lite jobbigt kan det bli på nätterna om hon har svårt att somna om och måste ha handen på mitt öra och jag vill ligga åt andra hållet..

Men det ar inte öronmyset jag skulle skriva om utan det var amningen.
Tänk att jag har ammat i snart 16 månader! Det trodde jag aldrig skulle ske för 3 år sedan. Inte ens för 16 månader sedan.
Jag vet ingen som har ammat lika länge som jag har gjort, ja alltså på internet bland forum-blogg-twitter-mammor som jag pratar med vet jag ju men inte av folk i min närhet. Konstigt ändå.
Vi gillar det än och kör på så länge det går, väldigt skönt att ha tuttmjölken nu när hon är sjuk och inte äter så bra. Bara slänga fram pattsen.

Att amma en större bebis är mycket roligare än en liten. Gosigosigos!

Nyss frågade jag Lova om hon ville tutta och för första gången såg jag att hennes ansikte lös upp och hon kröp till mig, så jävla gosigt!
Aldrig hade jag trott att det skulle vara så roligt att amma eller att jag skulle fortsätta så här länge. Underbart.

Ett gott råd på vägen: Det är inte farligt att se saker på andra sätt och att vara lite mer öppensinnad, att ändra åsikt är inte så hemskt.

Idag är Lova lika gammal som Oliver var när han tog sina första steg, hon visar inga som helst tecken på att ens vilja försöka. Förut ställde hon sig upp mitt på golvet och klappade händerna och hon gick med gåvagnen men nej det har hon slutat med, hon gick när vi höll henne i händerna men nu när vi testar blir hon bara jättearg och vill inte ställa sig upp..
Hon går fortfarande runt möbler men annars har det gått bakåt. Känns ju sådär.

Det är visserligen ingen brådska med det där och jag vet att hon kommer att kunna gå i sommar iaf men det är ju så förbenat roligt det där med första stegen och jag vill se det nuuuuuuuu!
Jag minns det som igår när Oliver listade ut hur han skulle göra, som hans lilla ansikte sken upp. Han var så glad när han staplade fram mot mig!

1-årskontroll idag och läkaren vill att vi ska komma tillbaka om en månad för att Lova är liten, han tycker inte att kurvorna såg bra ut och jag började gråta. Livrädd. Tänk om det är någonting fel på henne?

Så här ser hennes viktkurva ut efter BVC:s kurvor:

När vi ska dit nästa gång ville han även titta på hur Olivers kurvor har sett ut eftersom han också är lite mindre än genomsnitt, han är ju dock flaskbarn och har följt kurvan perfekt.
Jag vet att det finns en till kurva som är bättre för amningsbarn och det är den från WHO.

Jag har petat in Lova under deras viktkurva också och då ser det ut så här:

Nu känner jag mig förvirrad och vet varken ut eller in, enligt BVC så är det dags att börja hålla koll på henne men om jag tittar på den från WHO ser det inte alls lika ”illa” ut.

Läkaren tyckte att vi ska börja ge henne välling mitt i natten men jag känner mig inte så pigg på den idén faktiskt, jag vill helst inte ge välling åt henne och tycker att det är onödigt (gav det åt Oliver bara för att ”alla andra” gör det och tänkte inte längre än att det var dags att börja) så jag tänkte börja ge andra mellanmål och även slänga in en portion gröt innan läggdags.

Ja hon är liten och växer sakta men utvecklas som hon ska, hon är mycket bättre på vissa saker än vad Oliver var i samma ålder förutom det här med att gå. Hon vill inte alls öva och har börjat bli arg när vi försöker få henne att gå när hon håller oss i händerna, den 2 februari är hon lika gammal som Oliver var då han tog sina första steg och jag tror inte att hon lär klå det. Men det är ett sidospår så slut på det nu..

Jag hoppas att det inte är något fel på henne, jag tror inte det men ändå.

(Toppen ändå att vi har ett amningsvänligt sjukhus och inte ett ord om att det borde vara dags att sluta amma som men kan få höra på andra ställen!)

Daz prutt har idag druckit alldeles själv ur glas!
Första gången hon ens fick pröva och det gick ju galant, riktigt nöjd blev hon.

Smäskens!

Idag sprack Lovas allra första tand fram!

Just exakt nu för ett år sedan låg jag i en säng på BB och sov så gott det gick, tjurig för att jag hade vankat omkring några timmar för att få igång värkarna efter att vattnet hade gått vid 00.40 men inget ville hända annat än några fjesiga sammandragningar och tre riktiga värkar där någonstans. Det gick SÅ segt och jag ville bara att värkarna skulle komma så jag fick börja föda!
Jag fick göra en till CTG-kurva när jag stod upp för helt plötsligt kunde jag inte ligga ner längre och då äntligen kom kroppen igång. Strax efter tio fick jag gå och bajsa och sen över till förlossningen.

Helt plötsligt var Lova kokhet, efter en tupplur och lite käk så tog jag tempen. 39,4 landade den på.
Stackars lillfisen, det är första gången hon har feber. Lite lugnare än vanligt men annars är hon sig själv så vi får se hur länge det håller i sig och om mer kommer att hända.

Nu börjar det bli dags för lite tutte och en till tupplur!