Det här är min frukost. Mums!

Det är nämligen så att jag har tagit tag i mig själv och ändrat mitt liv lite, det var dags att dra ut den där tummen ur röven som satt förbannat hårt och äntligen gör någonting åt min övervikt. För den som inte vet så gick jag upp 32 kilo under tiden jag väntade Oliver och när jag blev gravid med Lova så hade jag 10 kilo kvar av det och gick upp 20 kilo.
Efter andra förlossningen gick jag ner 12 kilo och har sen suttit fast på det i ungefär ett år. Jag har ca 20 kilos övervikt och det är jobbigt, jag är tung och orkar ingenting och det är fördelat väldigt ojämnt över kroppen så inga kläder sitter bra. (På riktigt alltså, jag kan inte ha byxor på mig)
Men nu fick det vara nog, jag ville inte längre.

Jag har inte ätit särskilt dålig mat utan jag är beroende av Coca cola. Jag vågar inte ens skriva hur mycket cola som jag brukade dricka varje dag och sen på det godis eller chips. Alltså nej tack, det går inte att fortsätta så.
Jag behövde bryta dessa överjävliga sockervanor och för en vecka sedan började jag med Nutrilett då jag visste att jag behövde göra något drastiskt och få en kickstart. Jag känner mig själv och vet att jag inte klarar att bara sluta med sockret tyvärr.

Men det här funkar faktiskt, redan andra dagen vande jag mig vid smaken och visst har jag fuskat lite och ätit lite av maten när barnen har ätit men jag har inte haft något som helst sug efter cola eller godis och det är SÅ SKÖNT!
Efter att kuren är färdig ska jag börja äta GI-mat och kan förhoppningsvis äta godsaker med måtta som jag gjort tidigare. Alltså inte dricka cola och äta godis varje dag.

Vi äger ingen våg så det är först när vi flyttar till Pite jag får väga mig igen men jag har mätt mig för att se om någonting händer och efter en vecka har jag fått dessa resultat:

• Midja:  – 6 cm
• Höfter:  – 3 cm
• Fettvalken:  – 1 cm
• Höger lår:  – 2 cm
• Vänster lår:  – 2 cm
• Vänster arm:  – 1,5 cm
• Höger arm:  – 1,5 cm

Jag är nöjd och hoppas att det fortsätter så här!

Det tar max 5 minuter att gå dit (i vuxentakt dvs) och det är cykelväg från vårt hus direkt till förskolan, den andra förskolan ligger visserligen efter samma cykelväg men åt andra hållet så det blir en fin och lugn väg vilken förskola han än hamnar på.

Men jag hoppas verkligen att det blir den på Ostronstigen, håll tummarna!

Tänk att jag var så snygg då, idag ser det lite annorlunda ut efter samboskap och två graviditeter.
Meeeeeeen nu är det ändringar på gång. Vi har en crosstrainer och mitt mål är att klara av 5 minuter på den utan att vilja falla ihop och dö.

Ingredienser:

Färsk pasta
Bacon
Grädde
Tomatpuré
Kryddor

Sätt igång pastavattnet och börja med resten.
Stek bacon (jag tog bacon i bitar för att göra det ännu enklare men det går ju ändå snabbt att bara klippa ner baconet i stekpannan), krydda sen med t.ex citronpeppar och timjan och häll sen över grädde i lagom mängd och en klick tomatpuré och rör ihop.
Pastan är klar på 3 minuter så den sätts i när vattnet börjat koka och allt bör vara klart samtidigt.

Enkelt, snabbt och förvånansvärt gott!

Igår kom en miniblobb till världen och det enda jag vill göra är att åka dit och krama hela familjen. Stort grattis till bästa Darya!

Jag är så less på den här jäkla snön. SLUTA SNÖA!
Det ska bli så skönt att flytta, snart dags. Vi kanske måste börja packa? Ehehe

Det är inte konstigt att barn mår dåligt eftersom vuxna hela jävla tiden måste påpeka hur FINT någonting är utan en tanke på vilket budskap som egentligen ges och vad det leder till.
Fokusera på barnet istället för på utseendet, så svårt är det faktiskt inte. Jag själv blir tusen gånger gladare av ett ”Vad roligt att träffa dig Emelie!” än ”Vilken fin klänning du har” (det gör mig bara obekväm), det är mycket roligare att bli uppskattad för den man är än för hur man ser ut.

Att redan före barnet är fött (eller ens blivit till) anta att sonen ska hänga med pappa och göra ”killsaker” och dottern ska umgås med mamma och göra ”tjejsaker” är så trist. Nej det är inte så, det blir så om ni envisas med att dela upp och bara erbjuda vissa saker till barnet beroende på vilket könsorgan som sitter mellan benen.
Jag kan inte ens tänka mig att inte umgås och hitta på roliga saker med Oliver bara för att han har en snopp, jag tänker inte anta en massa olika saker om mina barn enbart för könet.

Det är ju helt befängt egentligen att göra så, är det verkligen så svårt att förstå?
Är det så hemskt att erbjuda hela världen till sitt barn istället för halva?

Älskade Oliver, 3 år idag.
Mitt fantastiska barn som gör livet värt att leva. Med ett bubblande skratt som får mitt hjärta att värka av kärlek.
Nyss en liten bebis som idag har fått sin allra första cykel!